MATOS 

Mat tankar och foton

 

 

 

Om man kunde vrida tillbaka tiden

2017-09-24

När jag var liten skulle jag bli kock. Nä inte en sån där som stod på Macdonalds och brände burgare utan en sån där riktig kock som var på tv o laga mat i rutan både hemma o borta på soldränkta stränder o starta restauranger i parti och minut. Svassa runt i sin egna restaurang. Pussa damer och krama barn, inte röra i grytorna så mycket. Det skulle man ha personal till. Men deremot peka och bestämma, lite som när killar grillar och får allt beröm trots att det är kvinnan som gör allt förarbete.  

Fick så småningom gå på restauranglinje, en bra början men sen tog drömmen liksom slut. Det blev industri meningslösa utbildningar städare sanerare o lokalvårdare. Vet inte alls riktigt vad jag kommer bli när jag blir stor.

Va det om man tittar i backspegeln så där värst klokt att bara satsa på ett yrke i mitt fall kock. Borde jag ha gjort ett vägval redan när jag inte kom in på den linjen jag ville från början. Är ju inte så teknisk lagd. Men kanske jag hade kommit in på någon annan linje som passat mig bättre. Då kanske jag hade hafft en bättre ekonomi en jag har nu. Kanske jag hade börjat jobba när jag var 18 och börjar nu när jag är snart 50 att kunna tänka på pensionen. Ja vem vet.

Blev inte kock mina drömmars mål. Men vad hade jag kunnat bli istället. Ja hade jag vetat det hade jag kanske inte varit arbetslös nu.

Får jag ett jobb kommer jag inte kunna gå i pension fören jag är 93. Men då jäklar kan jag göra presis det jag vill!!

Man ska inte vara avensjuk i Sverige. Men lite i smyg är jag det på er som har jobb och pengar att kunna göra en massa skoj hela tiden.

Ska inte klaga på mina vägval då jag var ung igentligen. Största orsaken till problemen jag har just nu är tagna i vuxen ålder. Vägval och löften som inte riktigt blev som jag tänkt. Att man lyssnar och tror på dom som ska kunna bättre en vad dom igentligen gör. Bitter, Ja lite!

Man väljer under dom förutsättningarna man tror sig ha. Ibland är man för lat att forska närmare i dom och ibland finns det helt enkelt inget facit hur det blir. Det är bara att köra på och hoppas att allt blir bra.

I år hade jag ju faktiskt ett sommarjobb på gång. Men hur det nu var så valde jag bort det och opererade tån istället. Ingen jobb och en väldigt klen A-kassa gör att jag nästan måste uteslutande leva på bufferten, den jag skulle ha för att ge livet lite guldkant. Den får istället användas till livspusslets andra delar.

Vill tro att jag trots allt gjorde ett bra val denna gång. Nu har jag en tå och fot som inte gör ont och till och med fungerar att springa lite med. Bara att komma igen nästa sommar. Det är inte långt kvar tills nästa år och klarar jag mig tills dess är det bara att börja om på nytt. Nya tag då ännu bättre.

Trots att jag söker jobb som en tok. Både säkra kort och sådant jag aldrig gjort eller har utbildning till. Jag söker och arbetsgivaren bestämmer och faktiskt får jag komma på interjuv lite då men efter det händer det ingenting, trots att löfte om att höra av sig finns. Men det finns ett jobb till alla och snart får jag också ett. Så måste man tänka och håller ångan uppe, att ge upp är inte ett alternativ.

Söndag och tänker ner mig en smula, men det har ni ju redan märkt. Skriver av mig och kommer igen. Nästa gång kommer jag förhoppningsvis skriva om något gladare i tillvaron en mig och min ekonomi.

Krama om

Antal kommentarer: 0

Namn: E-postadress: Hemsideadress:
Meddelande:
:) :( :D ;) :| :P |-) (inlove) :O ;( :@ 8-) :S (flower) (heart) (star)